Rörlig bild

Läromedel och den digitala världen

Senaste numret av lärarnas tidning har som tema läromedel. Många intressanta aspekter av läromedlens roll i skolan belyses. Ett av dessa är hur lärarna ser på boken och nätets roll som läromedel.

Mona Hillman Pinheiro, tidigare direktör för föreningen Svenska läromedel, säger i en intervju att det behövs mer forskning och utvecklingsarbete kring läromedel i skolan. Bland annat menar hon att det behövs göra klart vad som fungerar bäst i digital form och vad som fungerar bäst i traditionella läroböcker. Hon menar att skolan inte i tillräcklig hög grad tar till sig och vidareutvecklar det som eleverna lär sig utanför skolan (i den digitala världen, antar jag att hon menar) samtidigt som hon säger att det finns en övertro på att de ungas tekniska datorhanterande verkligen motsvarar ett reellt kunnande.

Detta anser jag vara en viktig aspekt av elevers användande av nya medier i skolan. De nya medierna måste ingå i ett pedagogiskt sammanhang där medierna och innehållet i undervisningen bildar en tydlig enhet.

Här tror jag att mycket finns att göra i utvecklandet av digitala läromedel. Var inne och tittade på portalerna www.teacherondemand.se och www.webbmagistern.se för att se lite vad som fanns på nätet när det gäller lärarhandledning och läromedel. Webbmagistern var uppbyggd på så sätt att eleven skulle placera rätt namn på rätt plats på en bestämd tid. Påminde mycket om de spel som barn kan köpa för att lära sig mattematik eller svenska mm fast sämre. Övningarna var helt och hållet uppbyggda på principen rätt svar.

Detta sätt att förhålla sig till kunskap är lätt att hamna i när eleverna sitter själva framför datorn. Det är väl ingen konst att göra fylleriövningar på dator och sedan påstå att övningarna är interaktiva ( jag skriver rätt svar och får sedan feedback i betyg!)

Fast visst, övningar som dessa görs ju i skolan på papper så varför skulle man inte kunna göra dem på datorn?

”Teacher on demand” är en webbtjänst där lärarna själva kan publicera tips och genomgångar. Bidragen är filmklipp, lärarnas egen ”YouTube”helt enkelt.

Kul att få se inspelade lektioner eller presentationer som lärarna själva lagt ut och ta del av tips och idéer. Här finns också hjälp med att filma, och lägga in sin film.

Huruvida framtidens skola skulle använda sig av läromedel i form av böcker eller digitala medier diskuterades också i detta nummer av lärarnas tidning. Olle Steneryd, rektor på Skogstorpsskolan i Falkenberg menar att boken är förlegad och att framtidens skola kommer att använda datorn som läromedel.

 ”Tidigare var det läraren som ensam satt på kompetensen och all kunskap, säger han. Nu har eleverna rätt stor kompetens och fri tillgång till kunskapen”

Här kan jag nog tycka att detta är ett typiskt exempel på för stor tilltro till elevens förmåga att själv strukturera sin kunskap och göra den meningsfull.

Thomas Svensson, lärare i SO på skolan påpekar i en artikel att eleverna behöver hjälp med att söka information på nätet på rätt sätt. ”Man kan inte bara säga till eleverna att forska kring Tigern, säger han. Man måste ge dem frågor som bygger på vad, hur och varför”.

Detta tycker jag är oerhört viktigt! Som lärare och pedagog får vi inte förlita oss på teknikens alla möjligheter och tro att eleverna kan hantera kunskapen bara för att den finns där. Eleverna behöver hjälp med att strukturera sin inlärning så att de, trots att de arbetar självständigt, lär sig att reflektera och formulera sig kring det de lär.

Risken med det stora flödet av information som nätet erbjuder är ju att det är svårt att strukturera sin kunskaps-inhämtning.

Att elever behöver hjälp med struktur är också något som Mona Hillman Pinheiro, menar talar för bokens överlägsenhet över de digitala medierna.

”Läroboken erbjuder sammanhang och ro i denna röriga digitala tid”, menar hon och fortsätter med att citera en norsk forskare som funnit att barnen i skolan ofta föredrar läroboken då de känner sig trygga med den struktur som boken erbjuder.

Vad är det då som mest skiljer de digitala medierna från den traditionella läroboken?

De digitala medierna skiljer sig från den tryckta boken på tre sätt:

• De ger tillgång till mängder av information.
• De gör det möjligt att kommunicera med andra människor.
• De underlättar produktionen av text, bild och ljud.

( enligt Staffan Selander, professor i didaktik)

”Den tryckta boken är fortfarande överlägsen på berättelser och resonemang. De digitala är bäst på information, kommunikation och bild och ljudhantering”.

Här kan man fundera över hur de digitala läromedlen skall se ut i framtiden?

Vad som enligt min mening kan utvecklas är digitala läromedel som har en pedagogik idé samtidigt som man anpassar innehållet till den åldersgrupp det riktar sig till.  Dessutom bör läromedlet vara nivågrupperat så att eleverna kan finna den nivå på övningarna som passar just dem.

( Temagruppen IKT i engelskundervisningen arbetar med just detta och har gjort ett jättebra jobb! Jag tror att just språk har arbetat länge med att utveckla närbaserade övningar för bland annat distansutbildning. Enligt Lärarnas tidning så är Skolverkets satsning just nu att utveckla mattematikämnet när det gäller digitala läromedel.)

Hur hänger allt detta ihop med den frågställning vi i vår temagrupp arbetar med?

De ledord som vi bestämt att nu arbeta vidare med är ledorden LÄRANDE och ANALYS. Eftersom vi undersöker hur rörlig bild och andra medier kan fungera som en kunskapsform så är frågor kring hur nya medier fungerar i en inlärningssituation central. Här kan man urskilja några centrala aspekter av det som eleverna skall lära. Dels finns ett innehåll, dels en form (medium) dels en struktur som stoffet är underordnat. Utmaningen för framtidens skola ligger i att finna en bra balans där dessa delar samverkar så att de förstärker varandra och bidrar till ett lärande för eleven.

En tydlig pedagogisk struktur bör finnas. Formen skall bidra till att innehållet problematiseras och synliggörs samtidigt som mediet i sig också har ett eget ”språk”.

Här kan man komma ihåg vad som var utmärkande för de digitala medierna och som gjorde dem överlägsna de traditionella – möjligheten att använda text, ljud och bild i en multimedial produktion. Det skall verkligen bli spännande att se hur skola, teknik och läromedelsproduktion kommer att utvecklas när det gäller dessa aspekter i framtiden.

//Maria

Nu är vi tillbaka!

Nu har lång tid gått sedan vi senast skrev på vår blogg. Hela hösten har gått åt till att sammanställa vår delrapport som finns att läsa på ung kommunikations hemsida.

Att skriva en rapport är intressant ur den aspekten att det blir väldigt synligt vad man åstadkommit och det tvingar en också att reflektera över vad som saknas, hur man skall gå vidare och det ställer frågor kring hur intressant arbetet är för andra utanför projektet.

Vi är faktiskt ganska nöjda men vårt arbete so far :)

Tycker att vi lagt en grund för en hel del intressanta frågor att jobba vidare med. Hoppas också att andra kan få inspiration av vårt arbete.

Tänkte börja vårt bloggande igen med lite reflektioner kring en annan av ung kommunikations temagruppers arbete, nämligen Film och medier i lärarutbildning och lokal skolutveckling.

Reflektera och utvärdera

Har just tagit del av det mycket spännande arbete som görs vid Teleborg centrum via deras blogg på ung kommunikations hemsida. Där beskrivs hur man under en termin låtit elever använda sig av film för att gestalta frågor kring värdegrunden. Eleverna har gjort så kallade relationsfilmer där man behandlat teman som mobbning, utanförskap med mera.

I en elevblogg skall eleverna sedan reflektera och utvärdera sitt arbete med filmerna. När man läser elevernas reflektioner så ser man att de upplevt arbetet mycket positivt. Uttryck som ”asroligt”, ”kul” förekommer ofta. Någon tyckte det var ”svårt men roligt”.

Någon elev ställer också frågan varför man inte kan arbeta på detta sätt mer i skolan? Någon hade synpunkter på vilket program man använt i redigeringen. Många elever kommenterade också hur gruppen fungerat under arbetet. Gemensamt för alla elevreflektioner är dock att tyngdpunkten i reflektionerna handlar om hur man som elev upplever arbetet med fokus på just den personliga upplevelsen.

Detta är intressant. Som läsare blir man förstås mycket glad över att eleverna tycker att det är givande att arbeta med film i skolan. Men man blir också nyfiken på att veta lite mer om vad som varit ”asroligt”, ”givande”, ”svårt”, ”kul” etc. Speciellt nyfiken blir man ju på vad eleverna tycker att filmarbetet gett dem som skiljer sig från det traditionella sättet att arbeta i skolan? (”varför kan vi inte göra mera film i skolan?”)

Här kan man fundera över vilka riktlinjer som elever behöver för att kunna reflektera och utvärdera sitt arbete. Min tanke, och även personliga erfarenhet, är att elever, likväl som vissa studenter på högskolan, behöver hjälp med att strukturera sin reflektion så att de höjer sig över den egna personliga upplevelsen. Att fundera över hur man har upplevt en uppgift, ett grupparbete och formulera detta är naturligtvis en form av reflektion. Dock säger den reflektionen inte mycket om arbetet som sådant (eller det som vi i vårt projekt kallar för mediespecifikt) utan mera om den person som reflekterar. Att en elev upplever filmarbete som ”svårt” behöver ju inte betyda att en annan elev gör det. Eller att arbetet faktiskt var svårt.

Det faktum att nästan alla elever reflekterar på detta sätt gör mig nyfiken på vad de fått för anvisningar inför bloggandet? Här gissar jag att de fått uppgiften att gå in och skriva lite om hur de upplevt arbetet med relationsfilmerna samt kommentera hur arbetet i gruppen fungerat.

När eleverna skriver sin gruppreflektion så försöker de också svar på frågan vad de lärt sig så man kan anta att de också fått direktiv att svara på vad de lärt sig av arbetet samt utvärdera och komma med förslag på förbättringar.

( Jag bara gissar mig fram utifrån elevernas svar. Jag vet inte vilka direktiv eleverna fått)

Kan man då på något sätt få eleverna att reflektera på ett sätt så att de formulerar sig mer utförligt kring den kunskap de fått, de frågor som arbetet aktualiserat och ge synpunkter på själva resultatet?

Jag har funderat över dessa frågor och försökt göra ett förslag till riktlinjer. Ni som läser detta får gärna kommentera och komma med synpunkter och ytterligare förslag.

Ett sätt att utveckla denna typ av reflektion skulle kunna vara att ge eleverna mer utförliga riktlinjer för vad deras reflektion/utvärdering skall innehålla.

En idé är att dela in reflektionen i olika steg/nivåer där eleverna ”tycker till” om följande aspekter.

Steg 1 - reflektera över hur du personligen upplevt arbetet med filmen.

(Här kan också en sorts processbeskrivning få finnas. Hur upplevde jag filmarbetet före, under och efter. Hur fungerade gruppen etc.)

Steg 2 - reflektera över själva filmen som sådan, hur blev det, vad var bra, vad skulle kunna göras bättre etc.

Steg 3 – reflektera över vad du lärt dig av arbetet. Vad kan du nu som du inte kunde innan?

Vad har du lärt dig om ämnet (det vi gjort film om)? Vad har du lärt dig om hur man berättar med film? Vad har du lärt dig om tekniken (att filma, redigera etc.)?

Här kan eleven också diskutera varför det var speciellt bra/dåligt med att använda filmens media för innehållet.(i detta fall relationer)

Att innan eleverna ger sig in i bloggandet tala lite om dessa tre nivåer av reflektion kan kanske få dem att utveckla sitt skrivande?

Jag är helt säker på att eleverna har med sig alla dessa nivåer av reflektion efter att ha slutfört sina filmer men kanske behöver de hjälp med att kunna formulera sina tankar?

/ Maria

Hej

Tanken var att vi i gruppen skulle blogga lite efterhand, men det har det inte funnits tid till. Men jag tänkte i alla fall berätta lite hur det har gått för Lars och mig under vårt projekt om förintelsen. Maria har redan skrivit om vårt projekt när de var och besökte oss.

De yttre förutsättningarna för arbetet var att jag och Lars fick förfoga över klass nio på två temapass plus SO baskursen (260 minuter) i tio veckor. Som tidigare nämnts i bloggen så bygger Förinetlsresan på att man befäster tre begrepp, offer, förövare, åskådare hos eleverna. De får sedan göra en gruppresa i tredjeriket, där de i grupp och enskilt skall ta ställning till olika dilemman, historiska källdokument och andra dokumentära källor som de möter under resans gång. Dessa skall analyseras utifrån frågorna; vem är offer?,förövare? och åskådare? Gruppens resonemang och egna tankar skrivs ned i en loggbok. När man är klar med en station går man till läraren och redovisar vad man har kommit fram till. Dialogen mellan gruppen och pedagogen är mycket viktig. Man har stor möjlighet att "se" hur eleverna tänker. Här uppmärksammar man även de som inte skriver så mycket i sina loggböcker.

Som en ny del i denna resa vill vi ge eleverna en chans att med hjälp av en digitalhistoria visa hur de känner och tolkar de tre begreppen. Vad vi vill titta närmare på är om man synliggör något annat med hjälp av en digitalhistoria än vad som kommer fram när eleverna skriver i sin loggbok, samt hur man kan bedöma detta.

Vi hade egentligen ingen strategi för hur vi skulle lägga upp arbetet med de digitala historierna. Men Lars försäkrade mig om att begreppen offer, förövare och åskådare var så bra att eleverna skulle gå igång på dem och det skulle bli bra berättelser. Lars är van från sina "site" projekt att låta eleverna arbeta med begrepp och han vågar lita på att eleverna själva hittar egna frågeställningar och egna lösningar hur de skall gestaltas.

Parallellt med resan så har vi jobbat med första världskriget, mellankrigstiden och andra världskriget. Eftersom det är ett bild/historia projekt ville jag prova om man kunde använda bildanalys som provform. Eleverna är vana att analyserar bilder efter att ha haft Lars på konstsamling. Min tanker var att de först skulle läsa i läroboken om de olika delarna sedan göra en tankekarta som de fick ha med sig på provet. Sedan valde jag ut tre bilder från varje stycke, en del bilder hade vi pratat om och en del bilder hade eleverna inte sett tidigare. Mening var att de med hjälp av tankekartorna skulle förklara de bilder som jag och Lars hade valt. Frågorna löd; Vad händer på bilderna? När hände det och Varför? Vem är offer förövare och åskådare på bilderna. Lars valde att ha med Guernica efter som den är så central både som konstverk och som historiskt dokument.

När jag rättade proven så insåg jag att det är väldigt svårt. Jag insåg också att det var lite "overkill" att ha med så många bilder samt att be eleverna att reflektera över varje bild utifrån de tre begreppen. Vinsten var dock att svaren var betydligt mer personliga än vad jag brukar få på "vanliga prov" De vågade skriva något på varje bild och även om det var fel fakta så hade de ändå tolkat bilden på ett personligt sätt. Man får även beakta att både jag eleverna inte var vana vid denna typ av prov. Lägger även till att de fick lämna in sina tankekartor, så jag tycker att de har fått i sig lika mycket "fakta" som vid "traditionell" undervisning och traditionella prov.

 Jag tror att jag har hittat något som jag kan arbeta vidare med. Det känns som om att bildanalys som provform verkligen ger eleverna möjlighet nå de högre målen i kursplanen. Med en bra bildanalys skulle en elev kunna nå VG - målet "eleven reflekterar över historiska beskrivningar (bilden) vad det gäller deras ursprung och syfte samt relaterar dem till alternativa beskrivningar." Eller MVG - målet "eleven bedömer och värderar historiska källor (bilden) samt argumenterar för sina ställningstaganden."  Skit bra helt enkelt!!

Eftersom vi var tvungna att först komma igång med själva resan och befästa de tre begreppen innan vi började med de digitala berättelserna så förlorade vi lite tid. De fick sammanlagt två temapass a 100 minuter per grupp att färdigställa sina berättelser, det hade naturligtvis varit bra om de fick mer tid. Men jag tycker ändå att de var ganska förberedda, dels hade vi tala om begreppen och dels hade vid genomgångar använt många dokumentära bilder.

Sista veckan var det redovisning och då kom jag på snilledraget att vi skulle spela in redovisningarna med våra nya zoom H2 mickar som vi har fått genom projektet (tack ung kommunikation, tack KK-stiftelsen, tack löntagarfonderna, tack Kjell Olof Feldt)

Vi gjorde utvärderingen på följande sätt. Först tittade vi på en grupps berättelse sedan fick publiken tala om vad de kände och hur de tolkade berättelsen sedan visade vi berättelsen igen och då fick de som hade gjort berättelsen berätta hur de hade tänkt. (Jag har tänkt att lägga upp filmerna på vår egen nyligen startade you tube kanal, www.youtube.com/ringsbergskolan, men jag lyckas inte. IT-enheten har gått på semester och det skall även jag bara jag får denna text färdig. Återkommer till hösten)

Här kommer ett sammandrag av redovisningen

Berättelse 1. Alice, Daniella, Jonathan och Frida

Tankar från publiken

- man kan lätt se att ni har valt bilder efter begreppen.

- Även texten är skriven från de perspektiven.

- Sorg, inget hopp

Förklaring från gruppen

- helt rätt vi vill i text och bild visa hur , judarna de civila och förövarna kände.

- det var svårt att välja bilder, men vi ville ha med bilden med den döda mannen som folket bara gick för bi och ingen ville se, den sammanfattar allt.

- Vi delade upp arbetet och skrev dikter eftersom vi inte ville att det skulle bli för mycket text - poesi en bra form koncentrerat på något sätt.

- Jag har ingen förklaring varför det blev så bra som du tycker Lars.

Berättelse 2 Gunnar, Samuel Emil, Jacqueline

Tankar från publiken

-starka bilder man ser samhörigheten mellan bilderna hur de hänger ihop.

-snyggt med kopplingen till Busch, då tid nutid liksom.

- först var alla glada, sedan börjar kriget, när ni visar atombomben då vänder det liksom.

-upptrappning för varje bild, USA vill ge igen tio gånger om precis som idag.

Förklaring från gruppen

-vi ville visa USA politik idag och igår, hur allt trappas upp, en koppling mellan Trumans atombomb och Busch "war on terror" Synen på Japaner och Muslimer samma då som nu, USA svarar med övervåld och ser sig själv som ljuset.

-synd att vi inte fick med musiken det får du fixa Lars.

Berättelse 3 Emil, Jonathan, Tanja

Tankar från publiken

- Vem var det som pratade?

- kändes nästan lite komiskt

-förstod inte varför ni hade med den moderna bilden.

- ungdomshuset i Köpenhamn intressant att ni tog med den men hur tänkte ni?

 Förklaring från gruppen

- den nya bilden ville vi ha med för att få med nutid

-Vi skrev små texter om de olika begreppen sedan tog vi ut de starkaste orden.

-talet, har vi med för att vet blev fint inte för det han säger, det skapar en känsla från den tiden.

Berättelse 4 Markus, Fatte Linnea, Jasmin

Tankar från publiken

- bilderna en del Europa en del från USA

- de första tre bilderna stämmer med begreppen

-väldigt många åskådare! - rika tyskar som inte gör något

-bra musikval men typisk i-movie har man arbetat med i-movie känner man igen ljuden, det är bättre man gör musiken själv.

Förklaring från gruppen

- vi ville visa hur de andra kände

- kontraster, vilka som har det bra och vilka som har det dåligt.

- klockorna markerade domedagsklockan

- visa att tiden går, vår tid är utmätt.

Berättelse 5 Johan, David, Rebecca, Josefin

Tankar från publiken

- bra man förstår direkt vad han gjorde och hur han kände

- ni visade hur Wolfgang kände det.

-pistolmynningen vad menade ni?

- är det pistolen han säger emot

- detta är var han ser på sin första dag på jobbet.

-mystik och läskig musik

- bra men jag förstod inget.

-Bilden liknar affischen "We want you for US army" Onkel Sam eller nåt.

Förklaring från gruppen

- Vi ville visa vad Wolfgang kände, och vilka val han hade.

- vi ville göra två bilder som var tagna idag men som man skulle få samma känsla ifrån, gaskammarbilderna gjorde vi själva.

-  pistolen visar att han väljer döden

- Mannen i hat skall föreställa Wolfgang

- Först ser vi Wolfgang sedan är vi Wolfgang

Pedagoger

Leif: trevligt en extra dimension till loggböckerna som jag precis har läst.

Lars: jag är mycket nöjd och imponerad av vad ni har åstadkommit. Med lite mer tid så hade det blivit ännu bättre. Berättelserna är ganska korta ni skulle ha gett tittaren mer tid att sjunka in er era bilder.

Ni har visat att ni kan läsa och använda bilder som ett språk och inte som en illustration.

Glad sommar, jag hoppas som sagt att jag på något sätt ska kunna gör berättelserna publika.

//Leif

• Vad gav er idén till filmen?
• Vad fick ni veta innan ni satte igång? (teknik, innehåll, form)

• Hur satte ni igång med filmarbetet? (Synopsis?bildmanus?rekvisita?,miljö? Hur fick ni era olika roller?)
• Hur gick filmningen till?
• Vad gjorde ni sen?
• Hur gick det till att få filmen färdig?
• Var det någonting som ni fick ändra på under arbetets gång?

• Blev resultatet som ni tänkt er?
• Finns det något i filmen som ni är speciellt nöjda med?
• Finns det något som ni tycker ni kunde ha gjort bättre?
• Finns det något ni skulle ha gjort annorlunda om ni skulle börja göra filmen nu? Vad?
• Om någon frågar er vad er film handlar om, vad skulle ni svara då?
• Vad har ni lärt er? (erfarenheter, teknik, samarbete, bildspråk, dramaturgi)
• Om ni ska säga någonting som ni lärt er som ni inte kunde innan, vad skulle det vara?

Besök på Ringsbergskolan  

Den 2 juni for vi, Maria Stam och Magnus Engvall med tåget från Kalmar klockan 7.08

( hjälp, vad tidigt!) till Växjö för att besöka våra kamrater Lars Palm, bildlärare och Leif  Svensson, lärare i  So.

Vi kom mitt i en lektion.     

Eleverna i en 8/9 :a tittade på bilder. Dokumentärbilder från Afrika, konstbilder av Cindy Sherman, nyhetsbilder etc. Läraren ställde frågor med bilden som utgångspunkt för förståelse.

En bild som eleverna tittade på var från boken The beautiful struggle av Per Englund.

Bilden förställde en färgad man framför ett skjul byggt av plåt, med en lyxig fin bil parkerad bredvid. Bilden var från Syd-Afrika. Mellan bilen och det sjabbiga skjulet uppstod en stark kontrast som gav upphov till diskussioner bland eleverna Hur kunde en man som bodde i ett sådant skjul ha en bil som var så dyr? En flicka kommenterade - De har så fina kläder och fin bil för att visa att de har en värdighet även om de är fattiga.

Bilden visade hur verkligheten såg ut bakom den snygga fasaden. Den gav kanske också en förståelse för den vardag som människor lever i andra kulturer, skilt från vår egen.

Att via bilder gestalta åsikter, synliggöra verkligheter och kulturella olikheter är en pedagogisk möjlighet som skolan i de flesta fall inte utnyttjar.

Ringsbergskolan har en estetik profil och arbetar mycket med estetiska läroprocesser. Det kändes härligt att plötsligt hamna i en pedagogik som tog till vara dessa möjligheter till inlärning. Eleverna var väl bekanta med att utgå från bilden, det märktes. På lärarens frågor om vilket typ av bild detta var, kunde eleverna snabbt orientera sig mellan dokumentärbild, estetisk bild, propaganda etc. Man diskuterade också om bilden var arrangerad eller en ögonblicksbild som registrerade något som verkligen hänt.

Lektionen avslutades med att eleverna fick en uppgift till nästa veckas konstsamling: att välja en bild som på något sätt representerar Sverige.

Man kan anta att nästa veckas diskussioner kommer att handla om hur Sverige och svenskarna representeras via symboler och myter i visuell form. Jag frågade läraren om hon kände till konstnären Peter Johanssons arbete med social identitet som konstruktion, och det gjorde hon förstås. Hans arbeten med bl.a. Dalahästen som utgångspunkt (där han naken poserar målad som en Dalahäst framför ett svenskt gatukök ätande en mosbricka med korv) är utmärkt att ha som utgångspunkt för en diskussion om vad som egentligen är svenskt?

Ett viktigt mål att uppnå enligt läroplanen är att lära eleverna kritiskt granska vårt medieutbud.

Här kunde man som åskådare se att skolan verkligen försökte uppnå detta mål.

Fyra dagar i veckan började man dagen med att i 20 minuter samlas kring bilder, nyhetssamlig, konstsamlig och så vidare.

Eleverna tar sin utgångspunkt i två centrala frågor som bildläraren Lars Palm introducerat.

Vad är det vi ser? Vad är det vi känner? (vilket är en tydligare formulering, anpassad till en elevgrupp, av de semiotiska begreppen denotativ och konnotativ nivå vid bildläsning).

Efter denna lektion följde vi med Leif och Lars till Kulturskolans lokaler där eleverna arbetade med digitala historier som skulle ingå i en redovisning av projektet Förintelseresan.

Leif arbetar i årskurs 9 med andra världskriget. Det är en historisk epok som på många sätt är svår att förstå för såväl vuxna som tonåringar. Hur kunde det vara möjligt att världen tillät detta folkmord av miljoner av judar att fortgå år efter år utan att ingripa? Visste inte världen om vad som pågick? Vad var det för sorts människor som var kapabla att ut föra en sådan horribel gärning? Var tyskarna enbart onda?

Leif introducerar i sitt arbete tre olika begrepp. Eleverna skall studera händelserna under andra världskriget genom att försöka se hur människorna som var inblandade förhöll sig som aktörer utifrån ståndpunkterna Förövare, offer och åskådare.

De får sedan göra en gruppresa i tredje riket via historiska källdokument, bilder, inspelningar och filmklipp. Gruppens resonemang och tankar skrivs ned i en loggbok.

Slutligen gestaltar gruppen vad de kommit fram till i en digital historia.

Vid vårt besök var eleverna i full gång med att göra sina digitala historier. Vi satte oss först ner hos en grupp som just blivit färdig med sin historia och som gärna ville visa oss vad de gjort.

*          Vi såg en berättelse som började med bilder från nazismen, gick via Vietnam kriget och avslutades med bilder från den 11 september. Den gemensamma nämnaren var (enligt min tolkning) USA och dess roll som stormakt genom tiderna. Eleverna hade förstås också arbetat med ljud som förstärkte bildernas betydelse. Här uppstod diskussioner om samband mellan nazism, terrorism och Bushs politik idag. Som en lite äldre världsmedborgare kunde man kanske känna att dessa elever hade svårt att sätta historien i rätt kontext men jag imponerades ändå över deras försök att gestalta politiska frågor.

*           Nästa digitala berättelse handlade om Wolfgang, en tysk lokförare, som började sin första dag på sitt nya arbete. Arbetet bestod i att köra det tåg som tog judar till förintelselägren. Eleverna skildrade Wolgangs första dag som en subjektiv berättelse där vi kunde se vad han såg, en möjlighet till identifikation. Denna berättelse väckte förstås frågan om Wolgangs ansvar i det hela – vilket aktör var han? Var han ett offer? Var han förövare eller enbart Åskådare?  (Det är inte första gången jag ser en digital berättelse gestaltad med subjektiv kamera och min erfarenhet är att detta sätt att berätta ofta berör och får betraktarna att känna sig delaktiga)

*          Ytterligare en digital historia beskriver med hjälp av dokumentära bilder tyskarnas ockupation, amerikanarnas befriande och europeiska flickor tillsammans med amerikanska soldater. Denna berättelses styrka låg framförallt i användandet av ljudet. Här hörde vi Winston Churchills tal, musik från den tiden, helikopterljud vid befrielsebilderna etc.

Några elever hade varvat dokumentära bilder med eget taget material. Andra hade skrivit och spelat in musik som man använde i sitt berättande. Här anade man oerhörda möjligheter till utvecklande av digitalt berättande. Tyvärr är det ofta tiden som sätter käppar i hjulet när det gäller att använda nya medier i skolan. Lärare i dagens skola skall undervisa i ämneskunskaper, använda nya medier samt fostra eleverna i värdegrundsfrågor.

Allt detta i stora klasser och under några få lektionstimmar!

När vi satt på tåget hem tänkte jag att lärare idag ändå gör ett fantastiskt jobb!

/ Maria

För några veckor sedan, närmare bestämt den 8 maj, träffades vi i projektet rörlig bild och andra medier till en dag av tittande på elevfilmer producerade av skolor på Öland. Samtidigt som vi studerade filmerna utifrån vårt projekts synpunkt, vilket innebär att se hur man använt sig av det mediespecifika för rörlig bild, så var vi också utsedda till att fungera som en "jury" som skulle utnämna tre filmer under kategorierna: Bästa skräckfilm, bästa historia samt bästa komedi.

Vi tittade igenom ett antal filmer av varierande slag. Inför denna dag hade jag försökt att förbereda oss genom att formulera några frågor som vi eventuellt skulle kunna använda oss av vid analystillfället. Det visade sig att dessa frågor inte var speciellt lämpliga så vi provade att titta på filmerna förutsättningslöst och se vad det gav. Bifogar ändå schemat nedan då jag anser att det kan vara en bra "guide" att ha om man skulle samtala med andra elever om deras kamraters filmer.

INTRESSANT - Märker nu att båda de förslag på matriser som vi i gruppen försökt formulera lämpar sig bäst för att användas av lärare i en kontext där elever skall utvärdera/samtala om andra elevers filmer ( den andra matrisen/analysmodellen gällde digitala historier). I och för sig kan jag se att dessa båda funktioner, att samtala om filmerna och att värdera dem, hör ihop.

En bra analys - det vill säga, en "historia" som "går fram"och förstås, som väcker intresse hos betraktaren, är också en bra berättad historia. Ett berättande som har kvalitet är ett berättande som "fungerar".

Något som vi uppmärksammade var att bland de elevfilmer vi tittade på så fanns det olika kategorier.

* Det fanns filmer som fungerade väl för mottagarna. Filmer som i sin utformning var gjorde för betraktarna, det vill säga filmer där man försökt att få fram ett budskap. I dessa filmer fanns en tydlig berättelse, en början, en mitten och ett slut.( här kunde man dock se att eleverna hade en begränsad kunskap om mediets möjligheter)

* Det fanns filmer där eleverna undersökt och laborerat med teknik, exempelvis vad som händer när man filmar en sekvens och sedan visar den "baklänges". (Ett exempel är en film där man åker nedför ett trappa på ledstången och sedan redigerar det på så sätt att man i filmen åker uppför samma trappledstång genom att visa sekvensen baklänges.) I dessa filmer fanns ofta inte mycket av en historia utan man byggde berättandet kring teknik.

* Det fanns filmer som använt sig av tydliga berättarkomponenter från olika filmgengre. Ett bra exempel är den film som vi utsåg till bästa skräckfilm. Den var uppbyggd på de berättarkomponenter som eleverna kände till från skräckfilmsgengren så som: täta bildutsnitt, skarpa ljussättningar, subjektiv kamera mm.

* Slutligen fanns filmer som inte fungerade för mottagaren utan mest var ett sätt för eleverna att ha roligt med kamerans hjälp. Säkerligen förstår dessa elever väl sin film men för åskådaren återstår endast ett stort frågetecken när filmen är slut.

Jag kunde inte låta bli att tänka på  kommunikationsmodellen.

Avsändare - meddelande- kanal - mottagare

Intressant att se var de olika filmerna hade sitt fokus!

* Berättande filmer tänkte sig in i mottagarens situation och försökte berätta en bra historia. Dock kanske med beränsad fokus på mediet som sådant.

* "Teknikfilmer" undersökte mediet. Alltså meddelandet i sig och dess möjligheter. Här fick tekniken dock ersätta berättandet, vilket gjorde att mottagarna inte var i fokus.

* " Gengrefilmen" hade också sitt fokus på meddelandet men istället för teknik så fokuserade man på just det sätt att berätta som passade för den gengre man valt. Samtidigt som man till max använde sig av mediets möljigheter. För mottagarna gick budskapet väl fram.

* "Teaterfilmerna" ville berätta en historia men då man hade fokus på avsändarens idé om historien så gick ofta poängen förlorad för motttagarna.

* De "roliga filmerna" hade helt fokus på avsändaren och brydde sig inte om mediets möjligheter eller hur mottagarna skulle uppfatta historien. Dessa filmare skrattar säkert gott år sitt eget agerande på film och njuter av hur kul de hade och vad "tokigt det blev".

Dessa olika kategorier kan man sedan fundera lite över. Vad vill man som lärare med sitt arbete med film?

Om syftet är att eleverna skall ha roligt så är kategorin "roliga filmer" helt Ok. Vill man dock att eleverna skall lära sig något om mediet så bör man tillföra något annat.

Detta resonemang visar att frågan om det mediespecifica är högst aktuell när man som lärare skall arbeta med film i skolan.

Nedan finns den modell som utarbetades som förslag på analysmodell.

/ Maria

Projektet ung kommunikation

Rörlig bild och andra medier

som en kunskapsform

Maria Stam/Magnus Engvall

Förslag till ANALYS av elevers filmer  2008-05-08

Nedan följer ett förslag på tillvägagångssätt vid en analys av filmer gjorda av elever. Förslaget kan även användas i en klass som underlag för diskussioner kring klassens filmproduktion.

Första intrycket

Hur upplever du filmen? Vad vill den berätta? Får du några speciella känslor, tankar eller associationer efter att ha sett filmen?

Höjdpunkter

Finns det något (scener, klipp, dialog, bildvinklar etc) som du tyckte speciellt mycket om?

Frågetecken

Är det något i filmens uttryck som du inte förstår?

Förbättringar

Finns något i filmens uttryck som skulle kunna ändras för att göra filmen ännu bättre? Vad?

Premiss

Om du skulle sammanfatta vad filmen handlade om i en enda mening ( filmens premiss) Vad skulle du då säga att den handlade om?

Förslagsvis kan de elever som inte gjort filmen först fundera kring dessa frågor för att sedan diskutera vad de kommit fram till med ?filmproducenterna? och se om de uppfattat filmen såsom det var tänkt att publiken skulle.

Slutligen

Läraren sammanfattar och "rundar av" med att ställa frågor till den grupp som gjort filmen.

* Vad har ni lärt er under arbetets gång?

* Kan ni säga något i filmen som ni är speciellt nöjda med?

* Finns det något som ni skulle vilja förbättra?

* Finns det något ni skulle ha gjort annorlunda om ni nu skulle börja arbetet med filmen? Vad?

* Har ni haft roligt?

* Och andra frågor????

Värdegrundsfrågor och rörlig bild.

Träff med projektet 16 april på Färjestadens skola.

Den 16 april träffades vi i Färjestadens skola för att se hur arbetet med rörlig bild och värdegrund gått. Lärarna Eva Sjöstrand -Rosquist, Lars Lind  och Ami Bacher berättade hur de har arbetet med sina klasser. Vi har inom projektet bestämt att arbeta med värdegrundsfrågor och rörlig bild under denna termin.

Vid Färjestadens skola arbetar man med ett läromedel som heter SET och är utarbetat av Birgitta Kimber. SET står för social och emotionell träning.

Alla skolor i kommunen arbetar en timme i veckan med dessa frågor från förskoleklass upp till år 9. Några lärare har utsetts till "piloter" och gått en utbildning i ämnet för att sedan kunna handleda sina kollegor. Då man i kommunen satsat på film och rörlig bild valde man att försöka att gestalta den problematik som frågor kring etik och värdegrund väcker i mediet rörlig bild.

Projektets tre lärare arbetar i årskurs 4. I de olika klasserna har man valt att arbeta med samma innehåll men med lite olika utgångspunkter.

Ami berättade att hon utgick från en bok man läst i klassen - "Betty och skuggorna". Den skildrar i skönlitterär form hur en flicka mobbas av sina kamrater. Barnen i klassen har blivit mycket engagerade och berörda av det boken berättar, säger Ami. Med utgångspunkt i vissa utvalda delar i boken (som läraren valt ut) har barnen sedan fått gestalta situationer i det visuella mediet film. Vi tittade på några av dessa filmer och diskuterade form och innehåll.

Intressant var att höra hur eleverna genom arbetet med filmen blivit intresserade av själva mediet rörlig bild och hur det fungerar. Förutom diskussioner kring mobbingfrågor så började eleverna också att diskutera HUR man på bästa sätt berättar att någon känner sig utsatt eller utanför. Några frågor som man ställde sig var Vad lärde vi oss? Vad kan vi bli bättre på? Vad vill vi berätta? När eleverna diskuterade dessa frågor kunde de komma fram till att vissa sätt att berätta med filmmediet var bättre än andra.

"- Eleverna är med på detta, säger Ami. De kommer själva på att en närbild bättre beskriver hur någon känner sig än en helbild gör.

Eva, som i 4 a också arbetat med rörlig bild, håller med. "- I min klass sker ständigt diskussioner kring hur vi kan förbättra vårt bildspråk", säger hon. Eleverna diskuterar och föreslår förbättringar när de ser sina arbeten.

I den klassen har man inte utgått från någon bok utan det tema de valt att gestalta är utvalt utifrån det som ligger eleverna nära i deras egen verklighet. Vi ser på en berättelse om en flicka som "inte får vara med". Många av berättelserna handlar om utanförskap och att bli bortvald. Detta med "bästisar" är en aktuell problematik i den åldern.

Eva har arbetat aktivt med att eleverna fått lära sig bildens grammatik såsom hur man kan använda olika bildutsnitt etc. Detta, menar hon, syns i elevernas arbeten och gör dem medvetna om hur man använder mediet på bästa sätt.

Ibland uppstår kvalitet i bildberättandet av en slump och eleverna kan då uppmärksamma detta. Ett exempel: I ett bildspel som skall visa att en flicka lämnas utanför gemenskapen fotograferade eleverna henne ensam på en parksoffa. När de såg resultatet uppmärksammade de att omgivningen såg tom och öde ut. "- Vad bra det blev!, tyckte de. Det är precis så det känns för flickan." De kommenterade också att det var ytterligare ett plus att vinden blåste i hennes hår då "- Det brukar blåsa på öde platser." ( här kan man kanske ana spår av referenser till filmer de sett?)

Även flickans kroppsspråk kommenterades av eleverna som adekvat för den känsla de sökt att uttrycka. Vad vi försökt att visa, säger Eva och Ami, är vad man förmedlar med det icke talade språket. Mycket av den kommunikation vi människor för är i ett icke verbalt medium. Gester, miner och andra uttryck kan visa att vi utesluter någon från gemenskap. I filmmediet kan vi visa detta på ett mycket tydligt sätt då mediet använder just det icke verbala språket som ett sätt att berätta!

Eva visade oss också hur hon använde filmen som ett verktyg i diskussionerna med eleverna kring värdegrundsfrågor genom att "stoppa" filmen i en situation där man hade kunnat välja att handla på et annat sätt. Genom att stanna filmen, ställa frågan - "Hur hade man kunnat göra istället? uppstår diskussioner kring alternativa sätt att förhålla sig i mobbningssituationer ( inom drama gör man just på detta sätt i forumspel som en pedagogisk metod).

Lars arbetar liksom Ami utifrån innehållet i en bok som eleverna läser inför arbetet med rörlig bild och värdegrundsfrågor. Boken han använder heter "Viktor och Sanna" och beskriver problematiken med ledare och vad han kallar för "svansar". I alla gruppsammansättningar finns ledare och svansar. I en mobbningssituation är svansar ett annat ord för medlöpare.  De som intar en mer passiv roll i mobbning men som på sitt passiva sätt hjälper till i mobbningen. I en mobbningssituation kan man tala om tre aktörer, menar han. Mobbare, mobbad och medlöpare. Hans tema handlar om att våga stå upp för vad man själv tycker och tänker. Intressant är att han kunnat urskilja i elevernas berättelser vem som varit drivande i berättandet. Där svansar berättar utmynnar historien i att medlöparna till slut vågar stå upp för sig själv och frigöra sig från mobbarens inflytande. Då ledarna är de drivande bakom berättelsen blir resultatet att mobbaren kommer till insikt.

Vi diskuterade i gruppen vikten av att arbeta med manus inför filmandet. Alla tre lärarna var ense om att arbete men bildmanus var ett måste för en bra produktion. Dels gav det bättre kvalitet för resultatet, dels sparade det mycket tid i arbetet. Om man vet vad man skall göra tar mediet mindre tid i anspråk.

En mycket intressant diskussion som gav upphov till tankar och nya frågor!

Jag anser att dessa exempel på ett utmärkt sätt belyser vad vi menar med vårt ledord kvalitet.

Kvalitet handlar om kunskap om hur man på bästa sätt använder mediet för att uttrycka det man vill berätta!

 / Maria

Tankar efter en dag på nationell konferens 17 mars i Växjö.

Idag har första dagen av en nationell konferens hållits vid Växjö universitet. Representanter för KK-stiftelsen och Högskoleverket presenterade sin syn på vad digital kompetens innebär och vad den digitala revolutionen betyder för skola och högskola. Vi fick också ta del av erfarenheter från vårt grannland Norge som har arbetat med lärande nätverk under några år. Det arbetet var enormt omfattande med närmare 50-tal nätverk med flertalet skolor inom varje nätverk. Erik Eliasson från Högskolan i Vestfold berättade om hur man som projektledare skall arbeta för att få levande, välfungerande nätverk. En lyckad projektledare är, enligt honom, en hårt styrande ledare i börja av projektet  för att i slutet av projektet finna sig vara helt överflödig.

Det var intressant att höra erfarenheter från dem som redan hållit på några år. Fick mig att inse att en rapport snart skall skrivas. Hjälp! :) samt fundera över hur vi strukturerar resten av läsårets arbete.

Kände att vi nog hade fokuserat på våra ledord Kvalité och bedömning i hög grad. Vårens arbete kommer ju också att handla om det då vi skall träffas för att diskutera kvalité och bedömning i anslutning till elevers filmer och högskolestudenters digitala historier.

Det är ju detta fokus som våra projektskolor också har i sitt arbete med värdegrunden.

En tanke dök upp ? om vi detta år fokuserar på ledorden kvalité och bedömning så kan vi nästa läsår fokusera på våra andra ledord lärande och analys.

Då blir frågor som handlar om hur olika medier påverkar lärandet centrala. Samt hur vi lär våra elever att se kvalité i sitt arbete med medier annat än i tal och skrift, hur de skall bli medvetna och kunna analysera sina arbeten. Spännande frågor!

Att ge elever verktyg till att uttrycka sig i olika medier och att medvetet välja olika medieringar beroende på vad de vill kommunicera.

Producera och att kritiskt analysera hör förstås ihop. Genom att eleverna blir duktiga producenter så blir de automatiskt kritiska konsumenter. Och vise versa ? att lära sig tolka och analysera ger bättre resultat i den egna produktionen.

Kul var också att träffa andra projektgrupper och höra vad de sysslar med. Men nu är kvällen sen. Lovade att lägga ut vår presentation ? lugn, den kommer.

/ Maria

DIGITALA HISTORIER  - en medieringsform.

Sedan några år tillbaka har digitala historier fått en alldeles speciell uppmärksamhet i skolan och på lärarutbildningarna. På Högskolan i Kalmar har man nu börjat få in digitala historier i inriktningarna som ett sätt att redovisa sin VFU (verksamhetsförlagd utbildning, tidigare kallad praktik). Studenter i inriktningen Barns Språk och Begreppsutveckling skall under sin tid ute på skolorna reflektera över sin verksamhet i en blogg samt vid VFU-periodens slut visualisera sin blogg genom att göra en digital berättelse.

(Detta kan man se som ett direkt resultat av projektet ung kommunikations arbete)

Faller detta försök bra ut kan man ju tänka sig att det kan vara av intresse även för andra inriktningar eller för det allmänna utbildningsområdet. För närvarande pågår diskussioner om detta.

I vår projektgrupp har vi tänkt studera just digitala berättelser som en medial form och se hur man kan knyta denna till vår frågeställning. Anledningen till att vi nu tittar lite extra på just digitala berättelser är att vi kommer att ha möjlighet att vara med i bedömningen av de berättelser som studenterna gör nu i vår.

De ledord som vi i projektet har är lärande, kvalitet, bedömning och analys. Kopplar man dessa begrepp till studenternas arbete med digitala historier så kan man ställa sig följande frågor:

 Lärande - Vad lär sig studenterna genom att redovisa sin VFU i denna form? Finns det speciella kvalitéer med att arbete med visualisering av sin praktik? I så fall vilka?

Finns det svårigheter/ brister med att göra på det sättet? Vad?

Kvalitet ? Innehållet i historierna skall handla om studenternas VFU period. Formen skall vara digitalt berättande. Hur ser en ?bra? digital historia ut?

Vad är kvalitet när det gäller innehåll? Vad är kvalitet när det gäller form?

Bedömning ? Dessa historier skall vara en del av lärarnas bedömningsunderlag. Hur ser då kriterierna ut för Godkänd respektive Väl godkänd? ( dessa kriterier bör ju förstås vara kopplade kring kvalitetsfrågan)

Analys ? Hur går en analys till av digitala historier? Hur samtalar man med elever/studenter kring vad som är bra respektive kan göras bättre? Hur gör man eleverna medvetna om det mediespecifika med att arbeta med digitala historier? Hur får man eleverna att bli medvetna om kvalitet?

Säkerligen finns många fler frågor att belysa. Här är vi tacksamma för synpunkter.

Digitala historier är ett sätt att mediera kunskap. 

För att försöka få tag på det mediespecifica i digitala historier har vi försökt att se vad som utmärker detta sätt att berätta.

Enligt en artikel publicerad i  dator.i.utbildningen.1.2005  har Digital Storytelling sitt ursprung i San Fransisco. Starten var i början på 90-talet och har sedan dess vuxit till något som kan betraktas som en rörelse.

I Sverige erbjuds kurser för lärare i metodiken kring digitalt berättande. Unga som gamla har via digitalt berättande lämnat sitt bidrag till de hundratals historier som nu ligger ute på nätet.

I Sverige har fokus i det digitala berättandet legat på just själva berättandet. Utgångspunkten har varit berättarens röst och därtill läggs sedan stillbilder, rörliga bilder, musik eller/och miljöljud. Dessa ingredienser förs samman och redigeras till en kortfilm i program som Moviemaker eller Imovie.

För att göra en digital historia behöver man börja med att skriva ett manus och samla bilder och ljud till berättelsen.

Som stöd till manusarbetet finns sju element att ta hänsyn till:

( dator.i.utbildningen.1.2005)

• Poängen ? berättelsen skall ha en poäng och ett budskap.
• Dramaturgin ? avslöja inte poängen i början utan bygg en spänning som gör att vi sitter kvar och lyssnar till slutet.
• Det känslomässiga ? skapa igenkänning som gör oss känslomässigt berörda.
• Den egna rösten ? den är personlig, säger något om berättaren och skapar närhet till åhörarna.
• Ljudillustrationer ? musik och miljöljud är viktiga för att skapa stämning.
• Disposition ? redigering av bilder och ljud är central. Till exempel så skapar snabba klipp eller långa sekvenser helt olika upplevelser.
• Tempot ? Det sjunde och sista elementet behandlar tempot. Rytmen i historier är central för att behålla åhörarnas intresse vid liv.

Dessa elements främsta uppgift är att ge riktlinjer inför ett eget arbete med digitalt berättande.

De kan naturligtvis också användas som riktlinjer för hur man kan utvärdera/bedöma ett arbete i digitalt berättande men främst anser jag att deras utformande är ämnat för dem som skall ge sig in i arbetet med att skapa en egen berättelse.

Vilka kriterier bör man då ha som riktlinjer för att bedöma ett arbete i digitalt berättande?

I vårt projekt har vi försökt att utforma en matris som skulle kunna användas i ett sådant sammanhang. Matrisen kan ses som ett förslag till hur man kan analysera de beståndsdelar som en digital berättelse består av. Den kan förstås också fundera som underlag för samtal kring digitala historier tillsammans med studenterna.

Ett annat användningsområde skulle kunna vara att utgå från denna matris för att låta en grupp studenter ?opponera? på andra studenters digitala historier.

För lärare kan den fungera som en riktlinje för vad man bör tänka på att belysa inför ett arbete med digitala historier.

En mycket intressant fråga blir då ? Hur undervisar man för att ge elever/studenter verktyg för att uppnå största möjliga kvalitet i sin digitala berättelse?

Högskolan i Kalmar                                                                                                                                                                       

Ung kommunikation

Rörlig bild i undervisningen

Maria Stam / Magnus Engvall

Digitala historier

Ett förslag till en bedömningsmatris att använda som bedömningsunderlag eller som utgångspunkt för diskussioner med elever/studenter.

Helhetsintryck

1. Vad handlar berättelsen om?

2, Framgår syftet ? vad man vill berätta?

3. Förmedlas budskapet på ett sätt som berör?

Berättandets struktur

1. Hur är berättelsen uppbyggd?

Finns en början/mitten/slut? Byggs berättandet kring ett tema? Vilket?

2. Vad är själva poängen? Hur vet vi det?

3. Finns några speciella höjdpunkter?  ( bilder,ljud, övergångar som utmärker sig i berättelsen)

Användandet av berättarkomponenter

Bilden            

1. Vilka bilder har man valt och varför?

Används bilderna på ett illustrativt eller kompletterande sätt?

( beskriver bilderna det som sägs eller tillför de ytterligare en betydelse till berättelsen)

2. Hur ser bilderna ut?

(Hur bilden berättar beror också på vilket bildutsnitt man använt, hur ljuset är i bilden, vilket perspektiv man använt, hur kompositionen ser ut osv.)

1. Har man medvetet i sina bilder använt sig av symbolik? ( exempelvis färgsymbolik eller andra symboler)  Metaforer? Finns en intertextualitet? ( refererar bilderna till andra bilder?) 

Ljudet

1. Hur samverkar ljud och bild?

2. .Hur byggs berättelsen upp retoriskt?

( Vad och hur berättar man?)

3 .Har man använt annat ljud än berättarrösten?

( miljöljud, musik, ljudillustration, tystnad) Hur?

Tempo

Studera själva berättelsens rytm. Finns en medveten tanke kring det tempo som berättelsen har? Varierar rytmen i berättelsen? På vilket sätt? Varför?

Tolkning

Vilka associationer och tankar ger berättelsen upphov till?

H 

Det vidgade textbegreppet

Vad innebär det vidgade textbegreppet för lärarutbildning och skola?

Myndigheten för skolutveckling formulerar det vidgade textbegreppet på följande sätt:

Att i begreppet text också innefatta budskap som medieras  på annat sätt än genom det skrivna ordet brukar ibland benämnas " det vidgade textbegreppet"

( Myndigheten för skolutveckling 2003:15)

När vi inom projektet talar om det vidgade textbegreppet är det viktigt att visa att vi med text menar text i semiotisk mening, alltså text i betydelsen kulturella uttryck. Film är en text liksom musik är en annan.

I denna betydelse blir vårt samhälle ett multimedialt samhälle där olika texter samsas om utrymmet. Ungdomar som växer upp idag har ett självklart förhållande till alla dessa texter och mediala uttryck. För dem är det naturligt att välja olika medier för kommunikation där ljud, bild mm har en lika betydelsefull plats som det talade och skrivna språket.

Dagens ungdom lär sig inte enbart i skolan. Tvärtom finns det många som menar att skolan har förlorat sin roll som kunskapsförmedlare. Detta är nog inte riktigt sant men det är av stor vikt att skolan hänger med i den multimediala utveckling som sker ute i samhället idag.

Ung kommunikations mål måste ju vara just detta - att lyfta in moderna medier i skola och lärarutbildning. Inte som ett självändamål i sig utan som ett självklart och modernt sätt att förhålla sig till lärande och kommunikation.

I skola och också på lärarutbildningen lever vi dock fortfarande i en skriftspråkskultur.

Vi tillämpar en syn på lärande och medier för lärande som vilar i en gammaldags syn på mediering. Det främsta syftet med projektet ung kommunikation kan kanske sägas vara att förändra just detta. Det verbala och det skrivna ordet skall inte längre vara det mest framträdande sättet att uttrycka sig på. Inte heller är det främst genom dessa texter som kunskap skall inhämtas eller genom vilka inlärning bör ske.

Kunskap kan medieras på olika sätt. Ungdomar idag inhämtar kunskap via olika medier där bilden, ljudet, det kroppsliga uttrycket har lika stor betydelse som det talade och skrivna språket. Vi behöver förändra vårt sätt att tänka kring kommunikation och lärande.

En intressant aspekt av detta är att fundera kring vilka kunskaper som blivande lärare behöver för att vara kompetenta lärare i framtidens samhälle. När vi talar om IKT i lärarutbildningen betyder det naturligtvis att våra studenter behöver kunna använda sig av olika medier rent tekniskt sett. Men den stora frågan är också vad de behöver kunna när det gäller det mediespecifika. Vad behöver de kunna om exempelvis bild för att vara mediekompetenta när det gäller att använda digitala bilder i undervisningen?

I användandet av nya medier i skola och lärarutbildning uppstår nya frågor. Frågor som handlar om vad som är kvalitet i mediet, frågor kring bedömning och frågor om hur inlärning går till i det nya mediet samt hur en undervisning bör se ut som gör eleverna medvetna om mediets särart och dess möjligheter.

Kort sagt - frågor kring INLÄRNING, KVALITÉT, BEDÖMNING och ANALYS.

• Att känna sig väl till mods med alla befintliga media från tidningar till virtuella gemenskaper.

• Att aktivt använda media, bland annat genom interaktiv television, sökmotorer på Internet eller deltagande i virtuella gemenskaper och att på ett bättre sätt utnyttja medias potential för underhållning, tillgång till kultur, interkulturell dialog, lärande och vardagstillämpningar (till exempel genom bibliotek och poddprogram).

• Att ha ett kritiskt tillvägagångssätt till media både vad gäller innehållets kvalitet och riktighet (till exempel att kunna utvärdera information, hantera marknadsföring på olika media, använda sökmotorer på ett intelligent sätt).

• Att använda media på ett kreativt sätt i takt med att utvecklingen av medieteknik och den ökande förekomsten av Internet som distributionskanal gör det möjligt för ett stadigt ökande antal européer att skapa och sprida bilder, information och innehåll. ? Att förstå medieekonomin och skillnaden mellan pluralism och medieägarskap.
• Att vara medveten om frågor som gäller upphovsrätt som är väsentliga för att ha en rättskultur, särskilt för den yngre generationen i sin dubbla roll som både konsumenter och producenter av innehåll.
  
  Det syns tydligt att mediebranchen varit med i arbetet då skrivelsen trycker en hel del på kunskap om upphovsrätt och skyldigheter vad gäller användandet av medier. Skönt då att ökad kunskap, lärande och information betonas istället för regleringar och förbud.