Rörlig bild

• Vad gav er idén till filmen?
• Vad fick ni veta innan ni satte igång? (teknik, innehåll, form)

• Hur satte ni igång med filmarbetet? (Synopsis?bildmanus?rekvisita?,miljö? Hur fick ni era olika roller?)
• Hur gick filmningen till?
• Vad gjorde ni sen?
• Hur gick det till att få filmen färdig?
• Var det någonting som ni fick ändra på under arbetets gång?

• Blev resultatet som ni tänkt er?
• Finns det något i filmen som ni är speciellt nöjda med?
• Finns det något som ni tycker ni kunde ha gjort bättre?
• Finns det något ni skulle ha gjort annorlunda om ni skulle börja göra filmen nu? Vad?
• Om någon frågar er vad er film handlar om, vad skulle ni svara då?
• Vad har ni lärt er? (erfarenheter, teknik, samarbete, bildspråk, dramaturgi)
• Om ni ska säga någonting som ni lärt er som ni inte kunde innan, vad skulle det vara?

Besök på Ringsbergskolan  

Den 2 juni for vi, Maria Stam och Magnus Engvall med tåget från Kalmar klockan 7.08

( hjälp, vad tidigt!) till Växjö för att besöka våra kamrater Lars Palm, bildlärare och Leif  Svensson, lärare i  So.

Vi kom mitt i en lektion.     

Eleverna i en 8/9 :a tittade på bilder. Dokumentärbilder från Afrika, konstbilder av Cindy Sherman, nyhetsbilder etc. Läraren ställde frågor med bilden som utgångspunkt för förståelse.

En bild som eleverna tittade på var från boken The beautiful struggle av Per Englund.

Bilden förställde en färgad man framför ett skjul byggt av plåt, med en lyxig fin bil parkerad bredvid. Bilden var från Syd-Afrika. Mellan bilen och det sjabbiga skjulet uppstod en stark kontrast som gav upphov till diskussioner bland eleverna Hur kunde en man som bodde i ett sådant skjul ha en bil som var så dyr? En flicka kommenterade - De har så fina kläder och fin bil för att visa att de har en värdighet även om de är fattiga.

Bilden visade hur verkligheten såg ut bakom den snygga fasaden. Den gav kanske också en förståelse för den vardag som människor lever i andra kulturer, skilt från vår egen.

Att via bilder gestalta åsikter, synliggöra verkligheter och kulturella olikheter är en pedagogisk möjlighet som skolan i de flesta fall inte utnyttjar.

Ringsbergskolan har en estetik profil och arbetar mycket med estetiska läroprocesser. Det kändes härligt att plötsligt hamna i en pedagogik som tog till vara dessa möjligheter till inlärning. Eleverna var väl bekanta med att utgå från bilden, det märktes. På lärarens frågor om vilket typ av bild detta var, kunde eleverna snabbt orientera sig mellan dokumentärbild, estetisk bild, propaganda etc. Man diskuterade också om bilden var arrangerad eller en ögonblicksbild som registrerade något som verkligen hänt.

Lektionen avslutades med att eleverna fick en uppgift till nästa veckas konstsamling: att välja en bild som på något sätt representerar Sverige.

Man kan anta att nästa veckas diskussioner kommer att handla om hur Sverige och svenskarna representeras via symboler och myter i visuell form. Jag frågade läraren om hon kände till konstnären Peter Johanssons arbete med social identitet som konstruktion, och det gjorde hon förstås. Hans arbeten med bl.a. Dalahästen som utgångspunkt (där han naken poserar målad som en Dalahäst framför ett svenskt gatukök ätande en mosbricka med korv) är utmärkt att ha som utgångspunkt för en diskussion om vad som egentligen är svenskt?

Ett viktigt mål att uppnå enligt läroplanen är att lära eleverna kritiskt granska vårt medieutbud.

Här kunde man som åskådare se att skolan verkligen försökte uppnå detta mål.

Fyra dagar i veckan började man dagen med att i 20 minuter samlas kring bilder, nyhetssamlig, konstsamlig och så vidare.

Eleverna tar sin utgångspunkt i två centrala frågor som bildläraren Lars Palm introducerat.

Vad är det vi ser? Vad är det vi känner? (vilket är en tydligare formulering, anpassad till en elevgrupp, av de semiotiska begreppen denotativ och konnotativ nivå vid bildläsning).

Efter denna lektion följde vi med Leif och Lars till Kulturskolans lokaler där eleverna arbetade med digitala historier som skulle ingå i en redovisning av projektet Förintelseresan.

Leif arbetar i årskurs 9 med andra världskriget. Det är en historisk epok som på många sätt är svår att förstå för såväl vuxna som tonåringar. Hur kunde det vara möjligt att världen tillät detta folkmord av miljoner av judar att fortgå år efter år utan att ingripa? Visste inte världen om vad som pågick? Vad var det för sorts människor som var kapabla att ut föra en sådan horribel gärning? Var tyskarna enbart onda?

Leif introducerar i sitt arbete tre olika begrepp. Eleverna skall studera händelserna under andra världskriget genom att försöka se hur människorna som var inblandade förhöll sig som aktörer utifrån ståndpunkterna Förövare, offer och åskådare.

De får sedan göra en gruppresa i tredje riket via historiska källdokument, bilder, inspelningar och filmklipp. Gruppens resonemang och tankar skrivs ned i en loggbok.

Slutligen gestaltar gruppen vad de kommit fram till i en digital historia.

Vid vårt besök var eleverna i full gång med att göra sina digitala historier. Vi satte oss först ner hos en grupp som just blivit färdig med sin historia och som gärna ville visa oss vad de gjort.

*          Vi såg en berättelse som började med bilder från nazismen, gick via Vietnam kriget och avslutades med bilder från den 11 september. Den gemensamma nämnaren var (enligt min tolkning) USA och dess roll som stormakt genom tiderna. Eleverna hade förstås också arbetat med ljud som förstärkte bildernas betydelse. Här uppstod diskussioner om samband mellan nazism, terrorism och Bushs politik idag. Som en lite äldre världsmedborgare kunde man kanske känna att dessa elever hade svårt att sätta historien i rätt kontext men jag imponerades ändå över deras försök att gestalta politiska frågor.

*           Nästa digitala berättelse handlade om Wolfgang, en tysk lokförare, som började sin första dag på sitt nya arbete. Arbetet bestod i att köra det tåg som tog judar till förintelselägren. Eleverna skildrade Wolgangs första dag som en subjektiv berättelse där vi kunde se vad han såg, en möjlighet till identifikation. Denna berättelse väckte förstås frågan om Wolgangs ansvar i det hela – vilket aktör var han? Var han ett offer? Var han förövare eller enbart Åskådare?  (Det är inte första gången jag ser en digital berättelse gestaltad med subjektiv kamera och min erfarenhet är att detta sätt att berätta ofta berör och får betraktarna att känna sig delaktiga)

*          Ytterligare en digital historia beskriver med hjälp av dokumentära bilder tyskarnas ockupation, amerikanarnas befriande och europeiska flickor tillsammans med amerikanska soldater. Denna berättelses styrka låg framförallt i användandet av ljudet. Här hörde vi Winston Churchills tal, musik från den tiden, helikopterljud vid befrielsebilderna etc.

Några elever hade varvat dokumentära bilder med eget taget material. Andra hade skrivit och spelat in musik som man använde i sitt berättande. Här anade man oerhörda möjligheter till utvecklande av digitalt berättande. Tyvärr är det ofta tiden som sätter käppar i hjulet när det gäller att använda nya medier i skolan. Lärare i dagens skola skall undervisa i ämneskunskaper, använda nya medier samt fostra eleverna i värdegrundsfrågor.

Allt detta i stora klasser och under några få lektionstimmar!

När vi satt på tåget hem tänkte jag att lärare idag ändå gör ett fantastiskt jobb!

/ Maria