Meningsskapande i de nya medierna
De samtida medierna innebär en ny kultur.
Nya kulturer skapar en ny estetik.
Estetiken är en del av meningsskapandet.
Nya kulturer skapar ett nytt förhållningssätt till kunskap.
Bedömningskriterierna i skolan bör vara formulerade på ett sådant sätt att de också kan gälla när nya kulturer ingår i skolans läroprocesser.
De nya medierna innebär inte bara att ny teknik når in i skolan utan också en ny estetik! Frågan som uppstår är hur dessa olika estetiker ska behandlas av skolan. Ska vi betrakta dem som yttre samhällsfenomen, som representationer för det andra (risken för en modest kultur är då överhängande). Eller ska vi ta tjuren vid hornen och släppa in dem och skapa en pedagogik och metodik där dessa medier och kulturer ingår (radikal estetik).
Om andra kulturer (ungdomskultur, populärkultur, subkultur etc) ska finnas i skolan så medföljer också deras estetik. Då måste vi också ha bedömningskriterier som medger att denna estetik blir en skapande del av kunskapsprocessen i skolan, och inte bara något som representerar ett samhällsfenomen.
Problemet ligger alltså i att vi i t ex bildämnet till stora delar bedömer en produkt och process enbart utifrån en estetik. Vad som är en "god" bild eller film bestäms i ämnet. Kriterier som hantverksskicklighet, färg, form, komposition, 180°-regeln, är exempel på kriterier som helt saknar värde eller får en annan innebörd när de förflyttas till en annan estetik.
Fortsättning följer.....
Mycket intressant. Några frågor från en lekman. Kan diskussionen om estetik jämföras med diskussionen om literacy? Det finns forskare, exempelvis Lanksheir & Knobel som diskuterar new literacies just i förhållande till de nya medierna. Hur bör estetik definieras? Är denna diskussion ämnessspecifik för just bildämnet eller är den ämnesövergripande? På vilket sätt har den betydelse för andra ämnen? Ska bli spännand att följa fortsättningen.
