Film i skolan eller filmpedagogik
Vid mina möten med skolan är mitt jobb att beskriva och stödja ett film- och mediepedagogiskt arbetssätt. En målsättning är att skapa en gemensam syn hos lärare och skolledare av vad detta innebär. Till min hjälp har jag (precis som alla andra filmpedagoger) LPO 94 och beskrivningen av ett vidgat textbegrepp. - "Egentligen är det inget nytt, brukar jag säga. Det är bara att fortsätta läsa, tala och skriva." Jag visar alltså (precis som alla andra filmpedagoger gör) på liknelsen med den skriftburna texten som har sin givna plats som ingen ifrågasätter.
- "Att läsa och att uttrycka sig med texter uppbyggda av symboler som kallas bokstäver är en genial och etablerad uttrycksform över hela världen sedan tusentals år. Men.. skriften utmanas nu mer än någonsin av andra texter i form av bilder och film. Dessa måste vi också lära oss att läsa och uttrycka oss med."
Något i den stilen brukar jag fortsätta med och det passar ju in bra även här .
När filmen kommer in i skolan är syftet nästan alltid kopplat till filmens budskap och ett ämne eller pågående tema. Dessutom handlar det naturligtvis om en kulturupplevelse. Det är bra att skolor alltmer upptäcker filmens möjligheter i skolan på detta sätt. Samtidigt kommer inte skolan vidare med nästa steg.
Att se (läsa) en film måste också innebära att förstå dess byggstenar och sammansättning. Att tala om film måste också handla om mediet som sådant, om hur och varför vi blir berörda och inte enbart om dess innehåll. Att göra film (skriva) är att praktisera teorin och lära sig uttrycka sig med textformen. Sällan arbetar man i skolan med alla delarna som en helhet. En nyckel till ett lustfyllt lärande inom det här området ligger i populär- och ungdomskulturen. Här finns ett stort intresse, egna referenser och kunskap hos eleverna.
Kanske kan arbetet med Ung kommunikation och den här temagruppen visa på populärkulturens möjligheter och hjälpa in dessa tv-serier, filmer och andra berättelser som ligger ute på nätet som läromedel i skolan?
/Magnus
- "Att läsa och att uttrycka sig med texter uppbyggda av symboler som kallas bokstäver är en genial och etablerad uttrycksform över hela världen sedan tusentals år. Men.. skriften utmanas nu mer än någonsin av andra texter i form av bilder och film. Dessa måste vi också lära oss att läsa och uttrycka oss med."
Något i den stilen brukar jag fortsätta med och det passar ju in bra även här .
När filmen kommer in i skolan är syftet nästan alltid kopplat till filmens budskap och ett ämne eller pågående tema. Dessutom handlar det naturligtvis om en kulturupplevelse. Det är bra att skolor alltmer upptäcker filmens möjligheter i skolan på detta sätt. Samtidigt kommer inte skolan vidare med nästa steg.
Att se (läsa) en film måste också innebära att förstå dess byggstenar och sammansättning. Att tala om film måste också handla om mediet som sådant, om hur och varför vi blir berörda och inte enbart om dess innehåll. Att göra film (skriva) är att praktisera teorin och lära sig uttrycka sig med textformen. Sällan arbetar man i skolan med alla delarna som en helhet. En nyckel till ett lustfyllt lärande inom det här området ligger i populär- och ungdomskulturen. Här finns ett stort intresse, egna referenser och kunskap hos eleverna.
Kanske kan arbetet med Ung kommunikation och den här temagruppen visa på populärkulturens möjligheter och hjälpa in dessa tv-serier, filmer och andra berättelser som ligger ute på nätet som läromedel i skolan?
/Magnus
Kommentarer
Trackback
